Födelsedag
Nostalgi
Tjusningen med barn
Nu skriver jag av egen erfarenhet och upplevelser.
Man är omringad av så mycket kärlek och värme av de små liven. Man har sååå mycket kärlek att ge. Man visste inte att man kunde känna så här för en liten människa, innan de kom till världen. Man kan gå genom eld och vatten för deras skull. Genom berg och dalar. Man kommer slåss som aldrig förr, för deras skull - för att de förtjänar det bästa and nothing but the best. Man lär sig att prioritera.
Sen träffar man och bekantar sig med människor man säkert inte skulle bekantat sig med annars. Och jag är evigt tacksam för de vänner jag skaffat under denna tid som mamma.
Och sen är det den här nedtystade baksidan. Eller nedtystad är den väl egentligen inte då jag känner/vet flera stycken andra som känner och varit/är med om samma sak. Det är det här med att det som en gång var ens umgängeskrets försvinner, en efter en. Även de som man faktiskt hade högre tankar om.
När det uppdagas att man är gravid så blir man omringad av glada och nyfikna människor, vissa som varit med en från början och andra som bara är nyfikna i en strut. Och sen är det dem som man inte riktigt vet vart man har? Antingen kommer de att fortsätta stanna kvar i ens liv som tidigare eller tids nog kommer visa att de har tackat för sig.
Graviditeten fortskrider, magen och bebisen växer och mamman likaså. Mestadels på bredden då men ändå... Och med graviditeten kommer även dessa ääääälskade hormoner. Ena stunden är man så jäkla glad och i nästa stund så gråter man och är förbannad över något (som en gång var så enkelt) som att man inte längre når ner och får på sig strumporna. Frustration. Måste börja använda stödstrumpor som en annan 80-åring.
Magen växer. Kroppsvolymen ökar. Fötterna växer, också på bredden och höjden - av vätska. Händer och fingrar växer. Bristningar på magen, tuttarna och gud vet var. Ja ni fattar.
Och under denna tid så är man fortfarande omringad av de man varit med tidigare, ny bekantskaper och de som man varken vet in eller ut med. Folk ska prompt ta med en och shoppa till barnet, ska veta hur det gått till (ja jag vet inte vart du höll hus på biologilektionerna, men...), önskar att de fick följa med till barnmorskan/på ultraljudet (fastän de inte vågar säga det men kroppsspråket avslöjar ett och annat), vad barnet ska heta och vad barnet inte får heta (men det bestämmer ju ändå inte du), vem som ska vara hemma med barnet och hur länge, vad du ska göra under mammaledigheten (som att det är en tre veckors solsemester) osv osv osv.
Sen är det dags för förlossningen... Och den här delen mina vänner, just här spelar det ingen roll om det är första, andra eller femte barnet du ska föda. Just denna del är väldigt lik.
Folk är på en som en hök om NÄR det ska hända, ringer/SMS:ar en dagligen och vill gärna umgås för att försäkra sig om att man inte åkt in (eller att man är på väg), att man SKA ringa/SMS:a det första man gör när man är på väg in/barnet har fötts, MÅSTE ringa/SMS:a DEN personen också för annars kommer den personen få den nedtryckta känslan av att den han/hon inte längre räknas lika mycket som de andra som fick reda på det först - och inte i andra, tredje hand osv.
Men ser ni, det är nu det börjar skilja sig beroende på vilket barn det är...
Är det barn nummer ett så hinner man inte mer än hem med det lilla knytet förrän de första besökarna har kommit in i hemmet. Och så håller det på i flera dagar. Kanske veckor. Beroende på om ni sagt ifrån er besökare eller inte (fast det finns dem som inte bryr sig utan kommer ändå och står där och knackar på dörren). Sen är man väldigt poppis under själva bebistiden men ju äldre barnet blir och det utvecklas (och med det menar jag bl a den underbara trotsåldern och nyfikenheten) så bleknar intresset, besöken och kontakterna mer och mer.
Med barn nummer två så finns det några enstaka av de som försvann efter barn nummer ett som har återkommit, men som verkar upptäcka det själva innan förlossningen eller så fort förlossningen är klar. Den här tiden som nyfödd inte alls lika intressant som det förstfödda. Det är nästan så att man själv får ringa och göra efterlysningar för att veta om man har någon bekantskapskrets kvar eller om de alla beslöt sig för att försvinna över en natt. Förvänta dig inte lika många besök och gratulationer/lyckönskningar som med barn nummer ett. Och förvänta dig inte heller att det är någon som vill umgås lika mycket.
Till slut så slår det dig att den enda typ av sociala kontakt du har är din familj och ibland någon enstaka sammanstrålning av de nyfunna vännerna. Vilket en dag kommer få bägaren att rinna över av alla leksaker, blöj- och klädbyten, skrik, gråt, skratt, ja helt enkelt pga att allt kretsar kring barnet/barnen och hemmet. Och bristen på den totalt uteblivna sociala kontakten. Du tror att du kan förvänta dig förfrågningar, eller besök ibland, men får sedan reda på (bakvägen) att det inte kommer att hända för du är uppenbarligen inte lika intressant längre. Hur mycket det än försöker motbevisas ibland.
Du försöker ditt bästa att hålla kontakten med de som över en natt verkar ha fått för mycket för sig än att ta sig tid för ett besök eller ett samtal. Men då kommer det en dag då du inte längre orkar bry dig. För man tror att de som själva inte har barn, eller kanske har det, ska kunna ha en liiiiiten förståelse av hur fullt upp det kan vara att ha barn. Det är ingen solsemester.
Bollen kanske får ligga lite extra länge på en plats, sedan kanske man lyckas komma in i något som gör att den kan gå från person till person tills det igen blir något som gör att bollen får ligga kvar samma plats. Och så fungerar det.
Själv har jag varit med om detta i 4,2 års tid och det började även för drygt nio månader sedan.
Hur mycket man än gläds åt det man fått i sina barn, hur mycket man älskar dem, så behöver man också få försöka vara den man var innan - fast med vissa restriktioner - för att ladda batterierna.
Jag vet inte hur många gånger jag brutit ihop över detta, men nu börjar jag bara känna mig matt över det hela och orkar inte reagera på samma sätt. Hur mycket det än äter upp mig inifrån.
9 månader
Mobilinlägg 22/2-13
Roligt när mamma härmas 22/2-13
Odin åker stjärtlapp 1/2-13
Mobilinlägg 20/2-13
19 februari 2013
Igår var han på rörelseleken också och även det var roligt och efterlängtat.
Nu har Eira börjat försöka häva sig upp på saker också; TV-bänken och Odins leksakslådor t ex. För det mesta så slutar det med att hon sitter slickad mot kanten, försöker bita sönder den och blir förbannad när hon inte kommer därifrån, för släpper hon taget så ramlar hon bakåt.
Hon ställer sig då och då i krypställning och juckar fram och tillbaka men har inte kommit på än hur hon ska göra med armarna och benen för att komma någonstans. Så hon fortsätter med att hasa sig fram med armarna alternativt sittandes. :)
Idag ska vi till BVC efter att vi har hämtat hem Odin. Hans hörseltest ska göras om och Eira ska vägas och mätas. Det skulle inte förvåna mig om hon gått ner närmare ett kilo under denna magsjuka... Sen hoppas jag så klart att det inte är något fel på hörseln på ena örat men å andra sidan skulle det inte förvåna mig efter alla öroninflammationer som han haft...
Jag ringde dit kl 08 i morse för att få en tid och fick en tid senare idag, det gillas! :)
Ikväll är det musiklek också men vi får se om vi kanske avstår den för jag har ont i varenda liten muskel och led, är tjock i halsen och har ont i huvudet. Att jag ska åka på influensan nu vore ju pricken över i:et! Det är väl bara för att jag slapp magsjukan, NÅGOT måste jag väl åka på istället...
Är det bara jag eller blir man misstänksam mot varenda litet ljud som urskiljer sig från de övriga, när någon/några i ens familj haft magsjuka? Så fort jag hör Eira eller Odin göra något konstigt ljud så fryser mitt blod till is och jag bara väntar på kaskaden. :P
I morse vaknade jag av att jag hörde hur Eira stökade och bökade i sängen. Så jag tände lampan och då ligger hon med armarna helt utsträckta mellan spjälorna och huvudet tryckt mot spjälorna.
Eiras utveckling
Hon låg nyss på mage och grejade, jag vände bort huvudet en stund och sen när jag kollade vad hon höll på med så satt hon upp helt plötsligt. :)
Duktig tjej!
Mobilinlägg
Craaaazy
Det här är såååå himlaaaa tråååååkigt.............
Sen att Eira har en sån dag som mest har bestått av gnäll placerar ju inte denna dag på topp 10 direkt... Och detta gnäll beror till 100% på att hon är hungrig och att det känns konstigt i magen. Ja men varför gnäller du då när din mamma försöker göra ALLT som står i hennes makt för att du ska få i dig något!?!? Jag blir såååå frustrerad!
Vatten tar hon några sippar av ur flaskan, sen ska dinappen gnagas på, likaså med blåbärssoppan. Under dessa två dagar verkar hon t.o.m ha glömt hur man dricker ur sugrör... Ingenting har dugit så jag har t.o.m testat att ge henne mammas hemgjorda saft. BIG NO NO. Vätskeersättningen har jag fått truga i henne med en spruta. Jag testade att ge henne en isbit i teasern i hopp om att hon skulle få i sig någon vätska överhuvudtaget och det gick ju bra - en stund. Sen slängde hon iväg den. Jag har erbjudit henne majskrokar, men det var bara gott imorse och då EN enda. Inte ens smörgåsrån vill hon ha. Inte ens med smör på! Blöjorna fylls knappt någonting. Det hon har fått i sig idag är två Ella's kitchen smoothies och en halv puréburk med persika och äpple. Sen de där sipparna vatten och blåbärssoppa.
Så fort jag erbjuder henne något så kniper hon ihop munnen, stänger ögonen och rynkar näsan utan dess like.
Och jag är så hungrig...
Alla hjärtans dag / Valentines Day
Mobilinlägg
3 down 1 to go
Hittills har hon kräkts tre gånger och jag har även börjat ge henne vätskeersättning så hon inte ska tappa så mycket - och förhoppningsvis få behålla det.
Måtte det inte bli långvarigt för henne...
S U C K !!
E tycker att hon får lite uppmärksamhet 12/2-13
Fettisdag
Längtar efter sommaren
11 februari 2013
I natt runt 04 vaknade jag av att B satte sig upp i sängen och gick ut från sovrummet. Då var det hans tur, dock kräks han inte utan det andra alternativet. Sedan la han sig ute på soffan. Jag hade lite svårt att somna om efter det och låg och kände efter om jag inte började bli liite sjuk jag också? Men icke!
Jag och Eira mår fortfarande bra. Jag tvättar händerna och spritar dem hela tiden, vräker i mig vitpepparkorn, äter Activia-yoghurt och dricker Proviva. Jag VÄGRAR bli sjuk!
Nu sitter killarna och kollar på en "Arthur"-film som farmor kom förbi och hängde på ytterdörren förut, Eira ligger och sover och jag inväntar "Familjen Annorlunda" på TV4 kl. 20.
Är det bara jag som saknar familjen Johansson från Älvdalen?! Jag tyckte de var sååå himla mysiga!
Eira vs blåbär 11/2-13
På bättringsvägen
Sitter här med "Baby foot"-gegg på fötterna som ska sitta på i 120 minuter. Har t.o.m bett B att göra en kopp kaffe till mig så jag inte blir uttorkad under denna tid. ;)
Odin har mått prima ända sen senaste kräkningen igår morse runt 06-tiden; har ätit normalt, inte varit risig i kistan eller så. Jag mår bra, B mår bra och Eira mår bra - antar jag eftersom hon inte kan prata än men hon ser inte ut annat. :) Tanken var att vi och mamma skulle åka upp till Härnösand och hälsa på lillebror och tant, men då vi inte vet om det är vinterkräkis eller något han har ätit så tar vi det säkra före det osäkra och isolerar oss.
Hemma hos oss brukar vi "isolera" oss i 72 timmar efter senaste kräkning och har alltid en extra hemma-dag vid feber osv. Allt för att vara på den säkra sidan och göra vårt bästa med att inte låta någon ev smitta gå vidare. Något som jag vet många struntar i och har istället förvånansvärt bråttom att få tillbaka sitt/sina barn på dagis, skola eller annan tillsyn. Och det är tack vare dem som i alla fall Odin åker på ta mig fan allt. Men det finns inga pengar i världen eller positioner på något jobb som är viktigare än mina barn och deras hälsa.
Förut jobbade jag med en som helt öppet berättade att hon lämnade sitt barn på dagis fastän hon hade feber. Och jag tappade hakan.
Alla vet väl att när man har feber så är det en indikation på att något är fel i kroppen och beror oftast på något virus, en bakterie, matförgiftning eller liknande. Och att man då bör stanna hemma från dagis, jobb, skola och låta kroppen vila.
Eller... Varför inte använda sitt sunda förnuft? Fast det verkar många ha tappat längs vägen...
Vinterkräkis has arrived
Packning pågår
Nu är tre flyttlådor packade. Och ap-tunga as usual. Sen har jag och Odin packat ner alla hans böcker, filmer och skivor som stod i bokhyllan och även fyllt en säck med leksaker. B skulle stanna till i Birsta på vägen hem och köpa med sig ännu ett gäng flyttlådor.
Idag vid frukosten så sa Odin att han inte ville åka till dagis utan ville hellre vara hemma med mig, så så fick det bli. :) När vi hade gjort oss klara hoppade vi in i bilen och åkte först till Apoteket, sedan storhandlade vi på Konsum och stannade till på Anderssons på vägen hem för att posta ett paket och hämta ut ett annat - bivaxsalva till mina torra händer från Therese. När vi sedan kom hem igen så la jag ut den sovande dottern på balkongen, packade upp varorna, Odin åt lite lunch och sedan började vi med flyttpackningen. Och mer ska till!
Nu ska jag ta och börja med middagen och idag får det bli kall grillad kyckling som jag blandar med tagliatelle och röd pesto. Och lite annat smått och gått. B som har jobbat i Söderhamn idag är nog inte hemma än på en-två timmar så han får äta när han kommer hem i så fall.
Växtvärk
Önskelista
* Trikåtyger (barntryck)
* Mini mortel från Åhléns, 49 kr
* Följande Minikrea-symönster från Bibbis textil, á 89 kr;
"Tunika till baby/småbarn ½-3 år", "Ballongbyxor till baby/småbarn ½-3 år", "Ballongbyxor till barn 4-10 år",
"T-shirt, basicmönster 0-10 år","Leggings, basicmönster 0-10 år", "Byxor till barn 4-10 år", "Väst till baby/småbarn ½-3 år", "Cirkelformad kjol till baby/småbarn ½-3 år" och "Klänning till baby/småbarn ½-3 år"
* Prymtång (som också finns hos bl a Bibbis textil) för de 10 mm knappar jag använder
Dregglis
Vilken dag som helst bör jag få hem ett fleecepaket att ha som bakstycke för att fånga upp ev fukt istället för dubbel trikå som jag har nu.
Flytt
5 februari 2013
Innan vi åkte hem så åkte vi till ICA och postade kläderna som jag fixade i morse och handlade inför dagens middag och nu är vi äntligen hemma igen. Det får bli en "tidig" middag idag, jag har inte ätit någon lunch så jag kommer ha gnagt av mig armbågarna innan klockan 18 annars. Och B är nog inte hemma före klockan 19 då han ska iväg och kolla på en grej, så vi äter före honom vilket fall som. Tanken var att jag och min förhoppningsvis soon to be, vän symaskinen, skulle åka till mamma ikväll men vi sköt på det tills imorgon kväll istället. Så det får bli en hemmakväll ikväll då musikleken är inställd pga sjuk fröken. Men det är hemskt skönt det med emellanåt! :)
Men skjut mä
Tur i oturen att det är en hårdplastmatta som ligger där bak.
Måndagar är lika med öppna förskolan
Ja måndagar är lika med öppna förskolan på förmiddagen för oss och sedan mellan 18-19 är det rörelselek som gäller för Odins del.
När Odin var liten var jag aldrig iväg på nåt sånt här. Eller jo, en gång. Nu skulle jag inte kunna vara utan det. :P Märker nu vad man "gick miste om" då men jag vet inte varför det blev så. Jag hatade ju i och för sig årstiden han föddes på, att det skulle vara så omständigt att ta sig någonstans och vagnen...
Men, nu känns det bra att man har lite som fördriver vissa dagar så de inte blir så långdragna innan B kommer hem.
Eira som vaknade runt 07 imorse och som brukar ta sin första sovstund runt 09 håll igång till drygt 11.30 innan hon tog och somnade och sov i drygt en timme.
Nu sitter jag och ska dubbelkolla mina avslutade auktioner på Tradera och lägga ut lite nytt, så man håller igång det. Av allt jag har lagt ut är det bara två objekt som inte har blivit sålda, men skam den som ger sig... ;) Ska även ta och fixa lite lunch till mig och Odin innan vi hungrar ihjäl.
Sofia, jag hoppas det är OK att Ella är med på en bild? :)
Syskonkärlek
Det finns ingen grej eller leksak i världen som kan mäta sig med storebrorsan. Han är den enda som kan få henne att skratta så gott, för ingenting. :)
Feb. 03, 2013
Melodifestivalen deltävling 1 forts 2
Melodifestivalen deltävling 1 forts
Melodifestivalen deltävling 1
Stjärtlappsåkning
Vi har en stor snöhög bakom vårat hus som vi åkte stjärtlapp nerför igår.
Efter många om och men så lyckades jag få med mig Odin ut. Han hade ingen lust först men till slut så... Han tröttnade väl på mammas tjat. ;)
Det här med att åka stjärtlapp, åkmadrass, tefat, pulka, whatever är en av fördelarna med att ha barn! ;) Sen blir jag själv som ett barn och åker som en tok. Det är ju jätteroligt! Jag tänkte att Eira skulle få provåka med mig också men hon satt så nöjt i vagnen och rätt vad det var så hade hon somnat. Sen när hon vaknade så hade solen gått ner och det hade börjat blivit kallt så vi då gick vi bort till ICA.
Odin says 1/2-13
Och det var ju inte bara vi där, om jag säger så...