På bättringsvägen
Sitter här med "Baby foot"-gegg på fötterna som ska sitta på i 120 minuter. Har t.o.m bett B att göra en kopp kaffe till mig så jag inte blir uttorkad under denna tid. ;)
Odin har mått prima ända sen senaste kräkningen igår morse runt 06-tiden; har ätit normalt, inte varit risig i kistan eller så. Jag mår bra, B mår bra och Eira mår bra - antar jag eftersom hon inte kan prata än men hon ser inte ut annat. :) Tanken var att vi och mamma skulle åka upp till Härnösand och hälsa på lillebror och tant, men då vi inte vet om det är vinterkräkis eller något han har ätit så tar vi det säkra före det osäkra och isolerar oss.
Hemma hos oss brukar vi "isolera" oss i 72 timmar efter senaste kräkning och har alltid en extra hemma-dag vid feber osv. Allt för att vara på den säkra sidan och göra vårt bästa med att inte låta någon ev smitta gå vidare. Något som jag vet många struntar i och har istället förvånansvärt bråttom att få tillbaka sitt/sina barn på dagis, skola eller annan tillsyn. Och det är tack vare dem som i alla fall Odin åker på ta mig fan allt. Men det finns inga pengar i världen eller positioner på något jobb som är viktigare än mina barn och deras hälsa.
Förut jobbade jag med en som helt öppet berättade att hon lämnade sitt barn på dagis fastän hon hade feber. Och jag tappade hakan.
Alla vet väl att när man har feber så är det en indikation på att något är fel i kroppen och beror oftast på något virus, en bakterie, matförgiftning eller liknande. Och att man då bör stanna hemma från dagis, jobb, skola och låta kroppen vila.
Eller... Varför inte använda sitt sunda förnuft? Fast det verkar många ha tappat längs vägen...
Kommentarer
Joke Hessing
Beterschap !
Trackback