I natt runt 04 vaknade jag av att B satte sig upp i sängen och gick ut från sovrummet. Då var det hans tur, dock kräks han inte utan det andra alternativet. Sedan la han sig ute på soffan. Jag hade lite svårt att somna om efter det och låg och kände efter om jag inte började bli liite sjuk jag också? Men icke! 
Jag och Eira mår fortfarande bra. Jag tvättar händerna och spritar dem hela tiden, vräker i mig vitpepparkorn, äter Activia-yoghurt och dricker Proviva. Jag VÄGRAR bli sjuk!

Jag åkte och handlade lite förnödenheter tidigare idag, sånt som är bra att ha vid såna här tillfällen så nu är hemmet rustat. Håller tummar och tår att det inte blir värre än så här i alla fall.

Nu sitter killarna och kollar på en "Arthur"-film som farmor kom förbi och hängde på ytterdörren förut, Eira ligger och sover och jag inväntar "Familjen Annorlunda" på TV4 kl. 20.
Är det bara jag som saknar familjen Johansson från Älvdalen?! Jag tyckte de var sååå himla mysiga!

Sitter här med "Baby foot"-gegg på fötterna som ska sitta på i 120 minuter. Har t.o.m bett B att göra en kopp kaffe till mig så jag inte blir uttorkad under denna tid. ;)

Odin har mått prima ända sen senaste kräkningen igår morse runt 06-tiden; har ätit normalt, inte varit risig i kistan eller så. Jag mår bra, B mår bra och Eira mår bra - antar jag eftersom hon inte kan prata än men hon ser inte ut annat. :) Tanken var att vi och mamma skulle åka upp till Härnösand och hälsa på lillebror och tant, men då vi inte vet om det är vinterkräkis eller något han har ätit så tar vi det säkra före det osäkra och isolerar oss.
Hemma hos oss brukar vi "isolera" oss i 72 timmar efter senaste kräkning och har alltid en extra hemma-dag vid feber osv. Allt för att vara på den säkra sidan och göra vårt bästa med att inte låta någon ev smitta gå vidare. Något som jag vet många struntar i och har istället förvånansvärt bråttom att få tillbaka sitt/sina barn på dagis, skola eller annan tillsyn. Och det är tack vare dem som i alla fall Odin åker på ta mig fan allt. Men det finns inga pengar i världen eller positioner på något jobb som är viktigare än mina barn och deras hälsa.
Förut jobbade jag med en som helt öppet berättade att hon lämnade sitt barn på dagis fastän hon hade feber. Och jag tappade hakan.
Alla vet väl att när man har feber så är det en indikation på att något är fel i kroppen och beror oftast på något virus, en bakterie, matförgiftning eller liknande. Och att man då bör stanna hemma från dagis, jobb, skola och låta kroppen vila.
Eller... Varför inte använda sitt sunda förnuft? Fast det verkar många ha tappat längs vägen...

Invigde vlieselinet som jag köpte igår och gjorde en dregglis till Eira. Ni får hålla tillgodo med ett kort på håll för den blev allt annat än perfekt, men duger hemmavid där det inte finns granskande ögon.
Vilken dag som helst bör jag få hem ett fleecepaket att ha som bakstycke för att fånga upp ev fukt istället för dubbel trikå som jag har nu.
 

Idag har vi mest varit ute och ränt känns det som... Först lämnade vi av Odin på dagis kl 09 sen åkte jag och Eira hem igen och under tiden jag väntade på att Birsta skulle öppna gick jag igenom lite inbetalningar och packade lite kläder som ska skickas. Runt 10.30 åkte vi in till Birsta gardincenter men de hade inte det jag skulle ha så det fick bli Birsta city istället. Panduro hade det jag egentligen skulle ha på gardincenter, sen köpte jag mig ett par leggings jag trånat efter rätt länge (annars skulle jag bara ångra mig) och en klänning, kladd till ansiktet och ett våningsfat . Sedan fick det vara nog. Orkade dessutom inte bära runt på Eira i babyskyddet något mer heller, det börjar ju bli allt annat än LÄTT nu. Så vi åkte hem igen, packade upp, Eira åt lunch och jag tog mig en kopp kaffe och sedan var det dags att hämta hem storebror. Han försökte förhandla om att få stanna kvar till klockan tre, haha. ;) Han var med sin bästa vän och hade så roligt, sa han.
Innan vi åkte hem så åkte vi till ICA och postade kläderna som jag fixade i morse och handlade inför dagens middag och nu är vi äntligen hemma igen. Det får bli en "tidig" middag idag, jag har inte ätit någon lunch så jag kommer ha gnagt av mig armbågarna innan klockan 18 annars. Och B är nog inte hemma före klockan 19 då han ska iväg och kolla på en grej, så vi äter före honom vilket fall som. Tanken var att jag och min förhoppningsvis soon to be, vän symaskinen, skulle åka till mamma ikväll men vi sköt på det tills imorgon kväll istället. Så det får bli en hemmakväll ikväll då musikleken är inställd pga sjuk fröken. Men det är hemskt skönt det med emellanåt! :)

Tänk att du redan har funnits i våra liv i 8 månader! Tiden går så fort så jag blir mörkrädd. Och ändå försöker man ta till vara på den här bebistiden mer.
Du klappar händerna, sitter själv, hasar dig fram på golvet med dina sugproppar till händer, klarar pincettgreppet, säger "mamma" (ma ma ma) och "pappa" (en blandning mellan ba ba ba och pa pa pa), "sjunger", vet vart bl a storebror är om man frågar, vinkar, är alltid glad och lättsam och det bästa du vet är när storebror leker med dig. Det finns ingen leksak i världen som kan mäta sig med honom! <3

...har Eira lärt sig att klappa händerna och det är så gulligt!

Idag promenerade vi bort till babysången, tillsammans med Sofia och Ella, det första efter alla sjukdomar och vattkoppor som 2012 avslutades med och förra veckans feber och förkylning. Och vad Eira verkade uppskatta det den här gången jämfört med sist, hon var liksom med och uppmärksam på ett helt annat sätt. :)
Efteråt så gick vi hem igen, flyttade över Eira till babyskyddet och åkte hem till mamma och Kari på en kopp kaffe innan det var dags att hämta Odin. Han var inte alls sugen på att följa med hem idag, han skulle stanna kvar och tyckte att jag kunde åka hem igen...

Nu hör jag att Eira börjar gny till så det är nog dags för den sista slurken. Hon somnade kl 20 men åt bara 60 ml så för en *peppar peppar* god natts sömn ska jag nog fylla på... ;)

Odin har åkt längdskidor för första gången denna vintern tillsammans med farmor och Eira fick ta på sig en störtkruka efter att ha dykt ned i golvet med pannan först när hon satt och lekte. Hon har inte kommit på det här med att ta emot sig med armarna än...