Nu börjar jag bli äckligt less på mina magproblem. Jag fick inte ens i mig frukosten imorse innan det var dags och kunde inte äta förrän kl 11, men tro inte att jag mår bra för det. Nej nej, utan nu ska man må dåligt resten av dagen bara för att morgonen började som den gjorde... Det börjar bli ganska tröttsamt.
Jag ringde till vårdcentralen förra veckan och bokade en läkartid och fick tid den 13/2 så då ska jag kräva varenda liten provtagning som finns. Nu måste jag få detta kollat om det så ska krävas att jag är min egna läkare!

Ännu en natt har Eira sovit non stop. Fasen, det är ju nästan så att man börjar känna sig utvilad när man vaknar på morgnarna - så här efter åtta månader. Bra jobbat av henne trots att hon är snorig som en gnu!

Nu sitter hon och leker på golvet, har nyss varit tråkig och tagit bort henne från TV-bänken som hon börjar häva sig upp för och pilla på alla (åtkomliga) knappar. Och Odin håller på att bygga en koja i soffan av alla soffkuddar. Inväntar att klockan ska bli middagstid så ska här bjudas på potatisbullar och skinksås idag och klockan 18-18.45 är det dags för veckans musiklek på församlingsgården. Sen ikväll hade jag tänkt premiär-använda symaskinen, eller om det får vänta tills imorgon kväll.
Jag skjuter bara på det för jag är livrädd för att använda den. Jag har ju inte suttit vid en symaskin sen 3-4:e klass!

Jag har haft ännu en lyckad auktion på Tradera där slutpriset blev betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Det är roligt när det går bra! :)
Vi kan inte spara på allt för då slutar det som med Odins kläder. Man har en uppsjö, i en massa kassar, som bara ligger. Ja, det kanske blir fler framöver - det vet man ju inte - men då får det i så fall bli nytt. Jag är bara glad över det vi kan få iväg. För det tar ju sin lilla plats också... :) Plats som är ovärderlig när man bor i lägenhet åtminstone.

Vi köpte en ny säng i torsdags och blev äntligen fri Malm-sängstommen! Det blev en kontinentalsäng från Kungsängen. Och som man sover i den... Jisses! Och Eira var så duktig natten till fredag och lördag och sov hela nätterna i sträck, vilket aldrig har hänt förut. Hon kände nog på sig att mamma behövde sova in den. :)
Igår var vi in till Birsta gardincenter och köpte möbeltyg och skumgummi och på kvällen snodde B ihop en egen sänggavel (den är dock inte med på denna bild), det blev jättebra! Nu är bara problemet våra sängbord... De passade ju perfekt till Malm'en, för då var de i jämnhöjd, men nu är de ju en halvmeter ner. Ah, det är ett i-landsproblem tills vidare. Men känslan att kunna gå omkring där inne utan att oroa sig för att slå i sina tår, fötter eller smalben i stommen är PRICELESS! Bara så ni vet. 

Jag var iväg på spinning igår med Sofia. Mitt första spinning-pass, ever. Första halvtimmen gick bra att hålla i instruktörens tempo, men sedan trodde jag att jag skulle dö på plats. Fortsatte att trampa på ändå, dock i ett lite långsammare tempo för att orka hålla ut resterande 30 minuter. När det var typ 10 minuter kvar så lossnade den vänstra pedalen (trampan) och det var nog tur att det var lågt tempo då för annars hade jag nog slagit ihjäl mig. :)
Benen var som spaghetti efteråt och min kära bakdel är så öm idag så jag får liksom sitta på sidan för att ens kunna sitta. :P Men det var jätteroligt att prova på och förhoppningsvis blir det fler gånger!

Tänk att du redan har funnits i våra liv i 8 månader! Tiden går så fort så jag blir mörkrädd. Och ändå försöker man ta till vara på den här bebistiden mer.
Du klappar händerna, sitter själv, hasar dig fram på golvet med dina sugproppar till händer, klarar pincettgreppet, säger "mamma" (ma ma ma) och "pappa" (en blandning mellan ba ba ba och pa pa pa), "sjunger", vet vart bl a storebror är om man frågar, vinkar, är alltid glad och lättsam och det bästa du vet är när storebror leker med dig. Det finns ingen leksak i världen som kan mäta sig med honom! <3

Nu har jag fått mitt första objekt (någonsin) sålt på Tradera, hur roligt som helst ju! :) Dock är det med lite ångest jag säljer iväg Eiras första Newbie-kläder i strl 50/56... Men jag kan inte spara på allt. Det har vi gjort med Odins kläder och... det är ju inte bara EN papperskasse full med kläder om jag säger så. ;) Å andra sidan har jag gett/sålt bort en del men det är ändå en uppsjö kvar. Men jag ska ta upp kassarna jag har sedan och gå igenom dem och förhoppningsvis har jag de storlekar som Malins Kaspian använder så ska de få det jag har i morgon när jag och Eira åker dit och hälsar på. Hellre att de kommer till användning än ligger och tar upp en massa plats bara!

...har Eira lärt sig att klappa händerna och det är så gulligt!

Började dagen med en sväng upp till industriområdet för att ett litet köp inför vad som komma bör, sedan raskt vidare till BVC för Odins 4-årskoll med tillhörande vägning, mätning, syn- och hörseltest, lämna Odin på dagis, hälsa på Ida och go'magen, hämta Odin på dagis, in till Birsta och äta mjukglass på IKEA (Odins önskemål efter BVC-besöket), handla på Rusta, Barnens Hus och Lekplaneten innan vi till slut kunde åka hem för att upptäcka att gardinerna jag köpt ser hemska ut (för korta) i jämförelse med det enorma fönstret... Nåja, jag ger mig på't imorgon också. Något må jag ju hitta som passar!?

Odin är nu 104,5 cm lång och har 18,9 underbara kilon. Syntestet gick bra (han har sagt jättelänge att han får ont i ögonen när han tittar på TV, att de svider och han sitter jättenära) men hörseltestet måste vi komma tillbaka om en månad och göra om för han hörde inte 25 (decibel?) på vänstra örat, men däremot 30. Och BVC-sköterskan provade flera gånger, men nä. Hon kollade även i hans öron och det vänstra var svullet. Så antingen är det en öroninflammation på g eller något som hänt efter alla hans öroninflammationer som han haft. Han hade ju ungefär 4 st för två år sen, från nyårsskiftet fram till mars. Men öronen kollades aldrig upp när han väl var fri inflammationerna... Men jag tänker inte intala mig annat än att det kommer se bra ut nästa gång! :)

Idag promenerade vi bort till babysången, tillsammans med Sofia och Ella, det första efter alla sjukdomar och vattkoppor som 2012 avslutades med och förra veckans feber och förkylning. Och vad Eira verkade uppskatta det den här gången jämfört med sist, hon var liksom med och uppmärksam på ett helt annat sätt. :)
Efteråt så gick vi hem igen, flyttade över Eira till babyskyddet och åkte hem till mamma och Kari på en kopp kaffe innan det var dags att hämta Odin. Han var inte alls sugen på att följa med hem idag, han skulle stanna kvar och tyckte att jag kunde åka hem igen...

Nu hör jag att Eira börjar gny till så det är nog dags för den sista slurken. Hon somnade kl 20 men åt bara 60 ml så för en *peppar peppar* god natts sömn ska jag nog fylla på... ;)

Okej... Nu har jag lagt ut min första annons på Tradera, nu får det bära eller brista!  Får se om det går att få iväg det som ett klädpaket (helst) eller om jag får försöka hä iväg dem plagg för plagg alternativt som set.

Odin har åkt längdskidor för första gången denna vintern tillsammans med farmor och Eira fick ta på sig en störtkruka efter att ha dykt ned i golvet med pannan först när hon satt och lekte. Hon har inte kommit på det här med att ta emot sig med armarna än...

Jag har länge funderat på att flytta över min (för tillfället, fortfarande nuvarande) blogg hit. Men jag har haft problem med domännamn osv och sedan har det bara runnit ut i sanden. Tills häromdagen. Men jag har tusentals inlägg i min gamla och har inte listat ut än hur det fungerar med att exportera/importera en blogg till en annan. Blogger har gett en redig förklaring men hittar ingenting om det här. Det skulle inte förvåna mig att denna vill att jag importerar inlägg för inlägg, men då blir jag ju kräkfärdig... för det lär ju ta sin lilla stund!
Jag måste spåna i det lite mer så får vi se vad jag bestämmer mig för. Kan ju hända att jag blir väldigt bekväm av mig och stannar kvar där, eftersom där vet jag vad jag håller på med och Lina007 är ju vad jag förknippas med. Här är allt så nytt och... outforskat ännu. ;) 
Och tills vidare kommer den här att vara lösenordsskyddad tills jag bestämt mig och fått någon ordning här... Fan, har suttit hur länge som helst och försökt få till en header (vilket gick som ett smort hos blogger). :P

Idag var vi ute och lekte i snön. Odin lekte med sin traktor och släp och skulle skyffla
undan all snö i snödrivorna så skulle stortraktorn få ta resten, sa han. Sedan
ville han avsluta uteleken med en promenad. Han ville först att traktorn och
släpet skulle få följa med men lämnade snart kvar dem vid porten.
Vi gick
genom Sörberge och ner mot församlingshemmet/skogskyrkogården för Odin ville se
ifall Öppna förskolan var öppen (han börjar längta tillbaka dit nu) och gå genom
kyrkogården hem. Vilket vi gjorde. Han gick runt och kollade på några
gravstenar, undrade vad han och hon hette, hur gammal han eller hon var när de
dog osv. Vi gick förbi minneslunden och jag förklarade meningen med den.
När
vi kom ut från kyrkogården så har han VÄRLDENS funderingar och tankar
kring döden. Hur ensamt han skulle ha det och hur mycket han skulle längta efter
oss när vi dör. Hur mycket han kommer sakna oss. Att han inte kommer att ha
någon som tar hand om honom då.
Stundtals blev jag fundersam på om det
verkligen var vår fyraårige son som sa allt det där, som hade
alla de där tankarna? Till slut så var det som att hans tankar och funderingar
blev för mycket, att de rann över, han blev så ledsen och "tom" och ville bara
sätta sig ner själv i en snödriva och fundera.
Jag förklarade för honom att
det här ligger så långt fram i tiden att vi inte ens kan tänka ända dit, att vi
alla kommer att vara kvar sååååååååååååå mycket länge till, att det kommer att
kännas ensamt och att man längtar efter den som inte längre finns kvar bland
oss, men som finns inom oss. Men - det här är ingenting han behöver ta på sig
och fundera över nu, blott fyra år gammal. Samtidigt ska man inte mörka att
prata om det då det är en naturlig del av livet och "vi ska alla den vägen
vandra". Samtidigt måste man hålla det på en sån pass nivå att ett litet barn
förstår och att barnet måste få svar på sina frågor och funderingar.
Men det
här är något han har pratat om resten av dagen, tills han gick och la
sig.

Älskade, älskade Odin. Om du bara visste hur mycket
vi älskar dig. Och hur lång tid vi verkligen har kvar tillsammans. Och hur
mycket kul vi ska ha tillsammans.
Du är bäst.

...och det helt klart mest minnesvärda med 2012 var ju när vår dotter och lillasyster Eira föddes. Så efterlängtad och så älskad!
Sen var jag som i en mamma-dimma hela sommaren och hann inte njuta av sommaren och den lilla värme som var, för rätt vad det var så var vi inne i hösten.
Men den här gången njuter jag på ett helt annat sätt än vad jag gjorde med Odin, med honom lyssnade man på alla andra hur man skulle göra men den här gången förlitar man på sig själv och ens egna intuitioner, när Odin var liten skulle allting stressas fram och det kändes som en slags tävling allting, men den här gången tar vi allting i Eiras takt.

Nu är vi fem dagar in på det nya året och den har invigts med en rejäl förkylning av B och Eira. Han låg däckad från lördag kväll och var inte riktigt på benen förrän igår. Eira har blivit smittad och har haft hög feber sedan nyårsafton, jättesnorig och en hemsk hosta. Febern har nu börjat gå ner något i alla fall och pendlar runt
38,5-38,8. Utan tvekan den värsta förkylningen hon åkt på hittills. Och med tanke på all skit som ansamlar sig kring henne så måste hon ju ha ett immunförsvar av stål sen den dagen det är dags att börja på förskolan... Hoppas kan man ju om inte annat? :)

Idag har jag suttit och kollat på utbildningar, jag måste göra någonting sedan när mammaledigheten är
över. Jag vill inte hamna i något kundtjänst-träsk... Och utbildningen som jag kollat på är något jag velat plugga till (fast då hette det något annat) sedan jag gick ut gymnasiet. Så! Om jag inte gör det nu så kommer jag bara fortsätta att ångra mig i all oändlighet. Fast... det kan lika gärna dyka upp något annat tills det väl är dags, men om inte så har jag i alla fall en plan. :)
Idag har det även dykt upp en intressant sak som ska inspekteras närmare kanske i morgon, men vad det är berättar jag (kanske) vid ett annat tillfälle.
__________

Sen Louise ska du veta att fastän vi inte hörs av lika mycket som förr så betyder du fortfarande lika
mycket för mig nu som då och jag beklagar så det som har hänt. Nu så önskar jag så att jag var där uppe och kunde springa till dig och ge dig en kram och berätta att det tids nog kommer att bli bra men att du tills dess
har rätt att må precis hur dåligt du vill och känna alla känslor som kommer infinna sig, eller bara sitta där och inte säga ett ord men så du har någon att luta dig mot, så du vet att du inte är ensam. Att du är omringad av folk som älskar och bryr sig om dig.Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns
just nu. Men jag hoppas och tror att M fått frid och att du vet att jag tänker
på dig.